omxi.se

Jag och Daniela höll på Transmediale tog sin utgångspunkt i det fiktiva men möjliga mötet mellan IFPIs VD John Kennedy och S23K i samband med rättegången mot The Pirate Bay. Hur kan det vara möjligt att dessa två helt olika världar kan komma att ockupera samma fysiska utrymme? Kedjereaktionen som leder upp till mötet skissas. Från Piratbyråns start som en sammanlänkning av protokollen webradio + irc- + (antipiratbyrån - anti), via fildelningsdebatten och gryningsräden mot The Pirate Bay.

Vi fortsätter sedan med Valborgsritualen och den omvärdering av Piratbyråns position och återgången till den tidiga lekfullheten som följde på den. Här kommer föreläsningens titel in; Shuffle=Terror. Problemet blir inte hur man ska få tillgång till ett överflöd av information utan hur detta oändliga överflöd kan integreras i våra ändliga liv. Att trycka på shuffle-knappen är knappast lösningen utan snarare något som skulle producera existentiell ångest när kroppen kastas från en musikalisk period till en annan, en känsla till en annan utan sammanhang. Kroppens enda möjliga reaktion på en sådan okontrollerad ström av överflöd är att explodera. I skenet av detta kan vi kritiskt se på Piratbyråns tidiga historia. Med slagord som ”Välfärden börjar vid 100 mbit” målas en bild upp där mer tillgång leder till mer välbefinnande. Allting strömmar mot det digitala och tillgången till detta stora arkiv och de upptäckter, de människor, som kan skapas av det blir det centrala.

En linjär historia., baserad på den vanliga metaforen om det öppna havet. Berättelsen är bekant; ägande av fysiska objekt är grundat i ägandet av land, upphovsrätten försöker skapa immateriellt ägande på samma vis. Dock är vad som pågår på internet snarare att likna vid det öppna havet. Ingen äger vågorna man surfar på, en vidsträckt ocean av utrymme breder ut sig att segla fritt på. Detta låter lockande till en början, solen skiner och havet bjuder på sitt överflöd, men precis som serien ”Ensamseglaren” leder det snart till galenskap när det går upp för seglaren att trots denna vidsträckta frihet befinner han sig på en icke-plats. Vatten överallt, utan skillnad från annat vatten. Visst kan han röra sig fritt, men ingen plats betyder mer än den andra. Liknande sker vid genomlyssning av gigantiska musikbibliotek som bilden här intill så tydligt illustrerar.

Till en början öppnas en helt ny värld, men ju mer man lyssnar desto mindre skillnad blir det mellan den ena låten och den andra. Det är som att öronen lär sig absorbera chocken och likställa allt som en sörja av mp3-strömmar som bara med väldigt god vilja kan kallas musik.

Men tänk om internet inte öppnar en ocean. Tänk om internet istället är mer som en skog. Tänk på skillnaden. En skog är befolkad av många olika varelser. Den är snårig och skiftande. Olika varelser lever av olika medel, äter olika saker, får näring på olika sätt. Till en början kan skogen kännas oöverskådlig och otäck, men lär man sig om den, lär sig läsa dess tecken, får kunskap om vad som är nyttigt och giftigt, då bjuder skogen på sitt överflöd. Man måste skapa sitt hem i skogen, genom att omforma den. Ingenting ges tillgång till utan viss ansträngning. Skogen skiftar också med säsongerna vilket kräver en viss anpassningsförmåga och det leder oss in på den andra halvan av föredraget. LET’S EXPLORE THE SEASONS OF THE FOREST IN A BUS.

Våren. Raqs såg valborgsfilmen där vi proklamerade smältandet av vinter och framträdandet av en oändlig rikedom av växtlighet. De bjöd in oss för att visa vad som kom fram i tö på Manifesta7 i Bolzano, Italien. Vad vi upptäckte var ett nyfunnet intresse för det materiella, det begränsade, det omgivningskänsliga. Det som inte gick att kopiera. Överflödet av information skiftar intresset från distribution och tillgång till vad som händer efter att filerna är nedladdade, efter att musiken lämnat högtalarna. Vad får den digitala musiken sitt analoga utlopp, hur upplevs den, hur delas den, hur ges den mening, hur reagerar lyssnarna på den, var befinner de sig, tillsammans med vilka? I brist på bättre begrepp används tre post-. Post-occupancy. Hur används överflödet, hur skapas utrymme för att ge det mening, hur formas ett community runt de nerladdade filerna. Post-desktop. Hur flyter datortänket, informationsprocessande och digitala communities ut från det digitala och omformar det urbana.

Post-digital. Frågor om digital kopiering kan inte begränsa sig till en rent digital sfär. Ett exempel är Dubstep som kan ses som en sammanlänking av digitala och analoga protokoll. Musiken sprids digitalt genom samma nätverk som andra digitala filer samt genom internetradiostationer, ofta kopplade till chatrum. Men musiken kräver också basgenererande analoga maskiner och för sådana krävs fysiska utrymmen, scener, nätverk, ekonomier. Detta innebär att i varje stad där Dubstep-filer laddas ner och lyssnas på kommer också nätverk runt musiken formas och ljudsystem och klubbar växa fram som mossa på berg. Dubsteps introduktion i en ny kontext börjar privat, men glider snabbt över till en legal och social gråzon mellan det privata och publika med svartklubbar och övergivna lagerlokaler.

Sommar. Piratbyråns sätt att affirmera det nya intresset för det analoga blev att skaffa en buss. Med den kunde vi utforska relationen mellan gemenskap och plats, isolering och öppenhet, analogt och digitalt. Men också vad som är viktigt i livet. Hur värderar vi och väljer vi och smakar vi av överflödet? Berättelsen fortsätter sedan med hösten. Bussen återaktiveras efter att ha degenererat som objekt i Bolzano. Något vi lärt oss om bussar är att bussar aldrig blir färdiga objekt. De måste konstant ses efter, modifieras, uppgraderas - annars försvinner de. Precis som mänskliga sammanslutningar eller livets värden. Bussen är inte en slutprodukt, en svart låda med färdiga funktioner. Istället öppnade den upp sig för oss. Framstod som en sammansättning av en mängd löst sammansatta delar. En buss med en historia, en tingkraft, förmågor. I Bolzano blev den bara en kvarlämning, död materia sakta rostande.

Hösten är dels tiden för skördefesten där man njuter av det överflöd som sommaren har skapat, men det är också tiden för att förbereda inför vintern och bygga upp sitt lager. Bussen i sig påverkas av säsongsskiften. De ställer nya krav på däck, luftgenomströmning, batterier, sovmöjligheter och vilja att arbeta med bussen. Kanske var vi för naiva när vi bestämde oss för att begrava vintern i tron att den inte skulle återkomma. Såklart gör den det. Men denna gång kommer vi inte förvandlas till dess skuggvarelser utan möta den med förnyad kraft. Inte bara har bussens batterier laddats om, i Sverige har det också skett en massiv politisk och teknisk folkbildning i kölvattnet från lagarna kring nätreglering. Ett år av magiskt tänkande har skapat en mognad utan  motstycke. Vi ses den 16e februari.