omxi.se

Jag har spenderat senaste dagen med att försöka få ordning i myllret av anteckningar som är utspridda på datorn, i googles webapplikationen och i undangömda anteckningsblock. Just nu experimenterar jag med Evernote (som det alltid lika kusligt vältajmade Jaiku tipsade om). Inte bara kan man organisera dokumenten på hårddisken och spara klipp från webben (i ett grymt snyggt interface), man kan även fota av böcker och anteckningar och få deras text sökbara. Guld! Fortfarande i Beta med en del skavanker men den dedikerade användarbasen gör förhoppningsvis sitt.

Det som fick mig att fastna var den här guiden som beskriver hur taggar kan användas för akademisk forskning (visserligen med den äldre, mer utförliga windowsversionen). Den visar tydligt att utvecklandet av webben inte bara handlar om nya tjänster utan minst lika mycket om att användarna upptäcker hur man kan använda tjänsternas funktioner på nya sätt. Dessa ‘best prectices’ (som kan eller kan inte omsättas i kod) är också möjliga att översätta till andra liknande tjänster vilket gör att man i lägre grad låser upp sig till en utvecklare. Något som annars är ett stort problem när det gäller just dokumenthanterare.

Det finns en intressant ideologi i den här GTD-hetsen som såklart är lätt att ironisera över. Till exempel är det just de få stunder där man inte har tillgång till verktygen är de som låter flest tankar framträda. I duschen, på cykelturen, när man ska sova. De situationer som karaktäriseras av rörelse, kroppslig affektion och en helt annat distraherande från uppgiften än vad informationsöverflödet ger.

Det enda sättet att nå dessa situationer är med den enda informationskanalen som inte låter sig påverkas av fukt och inte kräver händernas uppmärksamhet, nämligen den akustiska. En vattentät diktafon inbyggd i duschen, någon..? Tillgängligheten försöker tränga in i alla livssituationer, men kanske är det just påträngandet som gör att tankarna flyr till andra situationer, till en skillnad eller ett avbrott och hela GTD-rörelsen strävar efter en omöjlig totalitet.

Evernote listar mina anteckningar om Bernard Stieglers artikel på Ars Industrialis som relaterat

I “The Dissaffected Individual” beskriver Stiegler de samhälliga konsekvensera av att försöka fånga informationsöverflödet. Överflödet leder enligt Stiegler till en slags trängsel. Informationell trängsel, men också en emotionell och en närmast fysisk upplevelse av trängsel. För att delta i samhällslivet måste man trängas i överflödet.

Stiegler använder det engelska ordet ‘saturation’ för att beskriva informationsöverflödet. Ett ord som både kan beskriva ett tillstånd och en process. “Saturation - the state or process that occurs when no more of something can be absorbed, combined with, or added.” “Saturation” är inte ett kvantitativt mått på att vi skulle ha för mycket information. Snarare ett mått på vår oförmåga att absorbera och sätta samman den information vi har. Detta överflöd leder lätt till utvecklandet av en slags neuros hos den som försöker fånga hela flödet. Vad sägs om Evernotes slogan “Remember everything” eller skivobolagens försök att få varje utnyttjande av ett upphovsrättsskyddat verk att leda till en betalning? Situationen påminner om lantsortsbon som kommer in till storstaden och försöker hälsa på alla han möter. I överflödet måste man släppa taget. Baksidorna heter avinduvidualisering, cynism och kyla. Det gäller såväl inställningen till digital musik som medmänniskor i storstaden.

Överflöd leder enligt Stiegler till disaffektion, till opersonliga relationer. Vad vi då måste leta efter är inte en lösning för att producera fler objekt-relationer. Vad vi måste göra är att ta till vara på de öppningar (eller förslutningar) som möjliggör intima relationer.

Redan Norbert Wiener varnade för att öppna cybernetiska system leder till disaffektion och att de mänskliga relationerna finns i de isolerade delarna av systemet (PDF ). Det innebär att människan i sig finns bara i de isolerade delarna av systemet, då det cybernetiska systemet är ett integrerat system av människa och maskin. Människan, som organism, är en sluten del av ett öppet system.

Trängseln leder till i vissa fall till ett tillbakadragande i en mediavärld. Motsats till och på samma gång en konsekvens av den översociala mediavärlden. Nu ska vi inte göra det så enkelt för oss som att associera den tillbakadragna mediavärlden med negativa värden (isolering, ensamhet, sjukligt beteende, beroende) och den sociala mediavärlden med positiva värden (kreativitet, gemenskap, socialitet, öppenhet, demokrati). Bara för att medierna leder användaren bort från skärmen behöver de inte innebära något positivt. Att spendera tid ensam framför skärmen kan också innebära lärande och skapande. Vi ska inte bara ifrågasätta vilka världen som kopplas till vissa former av mediaanvändande utan även de positiva eller negativa associationerna till dem. Är det så självklart att något som ‘socialitet’ alltid är positivt? En socialitet som kan även innebära påtryckningar, konformitet och stress.

“Just as there is a cognitive saturation, there is also in effect an > affective saturation. The phenomena of cognitive and affective > saturation engender individual and collective, neurological and > psychological [cerébrales et mentales], cognitive and personality, > congestion, which one could compare to the paradoxical effects of > urban congestion engendered by the excess of automobile traffic, of > which bottlenecks are the most banal experience, and where the > automobile, thought to facilitate mobility, produces on the contrary a > noisy and polluting—that is, toxic—slowing down and paralysis. In the > same way as cognitive saturation induces a loss of cognition, that is, > a loss of knowledge, and a bewilderment of minds [esprits], a > stupidity of consciousnesses [consciences] more and more mindless > [inconscientes], affective saturation engenders a generalized > disaffection.”

Det kommer finnas anledning att återkomma till Stiegler och hans kritik av patologiseringen av (miss-)skötseln av informationsöverflödet samt kopplingen mellan asocialt och socialt mediaanvändande.